Kremera, lev och buteljera

Jodå, jag lever. För er som tvekade finns ingen anledning till oro (eller lättnad?). Praktiken är över och dess tillhörande VFU-rapport är inlämnad. Som vanligt blev det ett sjuhelvetes frosseri i ordbajseriets förtrollade värld. Om jag inte vore så evinnerligt trött, skulle jag äntra min frusna balkong och skrika ”fy fan va skönt” över hela Nydalahöjd.

Detta betyder att jag nu kommer att ta itu med 35 liter ångest. Ni kan alltså förvänta er ett aktivare vinmakeri och bloggande framöver. Som ni vet är jag sjukt missnöjd med ingefärsvinet, men Emma gav mig några härliga och upplyftande kommentarer som överträffade mina upplevelser: ”Uh.. Det smakar spya” och ”tjock surhet”. Dessa komplimanger gör att jag nu överväger att inte hälla ut kräkmedlet, utan istället buteljera och skänka bort till bäst behövande (läs: bröderna Wässing).