Fyll mig med jäsbara förslag

Min ambition är att alltid ligga i fronten för jäsbara alternativ. Jag vill tillhöra hembryggarnas avantgarde, och bana väg för framtidens alkoholhaltiga skapelser. Imorgon planerar jag att påbörja mitt ingefärsvin, som enligt ryktet passar bra att dricka uppvärmd i det stundande vintermörkret. Trots allt känns ingefärsvin ganska så ”mainstream”. Jag vill jäsa det ojäsbara. Så varsågoda. Fyll mig med jäsbara förslag. Regeln är enkel; inget konserveringsmedel.

Tyvärr känner jag mig redan underlägsen koreanerna. Efter lite envist googlande gjorde jag denna häpnadsväckande upptäckt:

Citat från http://www.seoulsearching.com/Oct3.html : ”Wine made out of dog body parts.”

Vad ska jag kontra med?

Jag och Rulle intar pokerbordet

För första gången i livepokersammanhang lyckades jag igår vinna mer än jag satsade. Jag blev så chockad att jag i spontanitetens lyckorus placerade 100kr i vardera örat och drog iväg en välövad segergest. Tyvärr hade kvällens konsumtion av Rulles vita 7-dagarsvin minskat min annars oklanderliga förmåga att göra mig vindögd, vilket bilden tydligt visar. Vad är egentligen oddsen för att denna vilsna och intetsägande människa skriver ett godkänt resultat på morgondagens tenta i grammatik och språkriktighet?

Provsmakning av tandläkarnas levebröd

Gårdagens vardagslyx bestod av två glas sexprocentig blåbärsoppa. Det smakade fruktigt, men framförallt syrligt. Kanske ligger orsaken i en alltför stor mängd citronsyra eftersom de röda vinbären är sura i sig. Troligtvis kommer det färdiga vinet knappast att fungera som substitut till flourskölj. Det verkar som mina redan sargade tänder kommer att gå en hård vinter till mötes.

Efter detta konstaterande rörde jag ner ett kilo socker, vilket gör att receptets fem kilo är uppnått. Enligt mina beräkningar kommer det färdiga vinet att då ha en procenthalt på 12,5. Funderar på att i framtiden dunka ner ytterligare socker till den glupska jästen. Då blir det varken flourskölj eller levermedicin. Skål!

Tiden räcker inte till – Den bistra verkligheten som lärarstudent

Precis som min flickvän kan sitta och titta in i tvättmaskinen, kan jag fastna framför jäsrörets behagliga ploppande. Vi passar bra ihop, Madelene och jag.

Blåbärsvin

Efter att ha tillbringat ohälsosamt många timmar i blåbärsskogen, stod jag hemma med nästan sju kilo blåbär. Jag gned mina polackblåa handflator i ren förtjusning och tänkte på det stundande blåbärsvinet som snart skulle komma att förpesta lägenheten med en osedvanligt unken jästdoft. Efter lite ovetenskapligt höftande blev receptet enligt följande (ger 22 liter vin… kanske):

- 6,6 kg blåbär
- 3,6 kg röda vinbär
- 1 kg jordgubbar
- 5 kg socker
- Ca 20 g citronsyra
- Jäsnärsalt
- 1 krm svavla
- Jäst, flytande Edelmans Bourgogne

Jag läste någonstans att flytande jäst kan vara trögstartad, därför satte jag en förkultur. Den bestod av 250g blåbär, 100g socker, drygt 1L vatten, en påse jäsnärsalt, lite citronsyra och ¾ av jästflaskan, vilket mätte ungefär 50 oechslegrader. Det är alltid en nagelbitare innan jäsningen startar, men när bärmoset flyter upp till ytan och bildar ett ”lock” kan man andas ut. Denna gång fick jag hålla andan i drygt ett dygn.

Sedan är det bara att med fantasins hjälp mosa bären. Jag kände en viss nyfikenhet i att barfota gosa runt i hinken och samtidigt dra av några franska fraser. Av någon anledning valde jag en potatismosare, som jag förövrigt knäckte. En säkerhetsåtgärd är att tillsätta sockret i omgångar eftersom jästen annars riskerar ett storkna. Därför rörde jag bara ner 2kg upplöst socker i detta stadie. I syfte att ta död på den lömska och ovälkomna gästen vildjästen, tillsattes även ett krm svavla. Här väntade jag ca tio timmar för att svavlan inte skulle skada den riktiga och trevliga jästen.

Tio lördagstimmar senare och härligt förfriskad av en tidigare gjord Rulles 7-dagars, kontrollerade jag att blåbärssörjan mätte ca 21 grader. Sedan höftades ytterligare jäsnärsalt (idiotbeskrivningen på förpackningen kan vilseleda den mest rutinerade och nyktra finjäsaren), ca 18g citronsyra, resten av den flytande jästen samt förkulturen. Det gav ca 23 förhoppningsfulla liter som sattes för jäsning med ett ungefärligt oechslevärde på 45.
Efter två nervösa dagar hade jäsningen kommit i gång och bärmoset flutit upp och bildat ett ”lock”. För att lura fram all smak ur bären rörde jag ner ”locket” någon gång per dag.

Fyra dagar senare fiskade jag upp bärmoset med en hålslev och mätte 28 oechslegrader. Några dagars jäsning hade alltså resulterat i: från 45 till 28 = 17 ; 17/7,5 = 2,3 %. Mina smaklökar hade därefter karneval, även om en oväntad syrlighet smugit sig in i denna frukt- och bärsmoothie. Kanske beror det på min obestämda mängd citronsyra eller min allmänna okunskap. Hur som helst blandade jag i ytterligare 2 kg upplöst socker och ett nytt oechslevärde på 60, med 22 liter i jäshinken.

I detta nu har skapelsen levt i 19 dygn, och dennes utveckling kommer givetvis att följas i bloggen. Efter denna mycket ingående beskrivning är det bara att sätta i gång med er egen variant. Jag menar, vad väljer man helst? 27 blåbärspajer eller 22 liter vin?

Hellre full än tjock.

Alla kan jäsa

Jag fastnade ikväll framför ett mycket seriöst och objektivt TV-program (Inside America’s Toughest Jail). Där porträtterades många fina, ödmjuka och snyggt tatuerade amerikaner som tyvärr råkat slentrianmörda någon för mycket. Det mest fantastiska var att en fånge i smyg lyckats samla på sig frukt och bröd från matsalen och pulat ner allt i en mindre glamorös pet-flaska, i hopp om att sörjan skulle jäsa och alkohol bildas.

Hembryggaren inom mig ville genast, i ren nyfikenhet, proppa en flaska full med frukt och bröd för att se om detta är möjligt. Tyvärr har jag mer vett än så…

På denna blogg kommer ni istället att få följa mina mer eller mindre seriösa vinprojekt, från början till slut. Jag är långt ifrån någon finsmakare. Förmodligen skulle jag, med förbundna ögon, ha problem att särskilja vitt och rött vin. Men jäsa ska jag. Alla kan ju jäsa!