Mitt barskåp

Alla som hälsar på mig tvingas uthärda en stolt visning av mitt nyinvigda barskåp. De flesta förväntar sig något spektakulärt, kanske någonting inglasat eller med tidsenlig dimmerfunktion. Verkligenheten är en lite mera jordnära variant, värdig en hembryggare. Alltså en garderob.


För övrigt lämnade brännbollsyran ett tre flaskor stort gapande hål i skåpet.

Fabrikens flaskhals

Jag har inte riktigt kunna se min 20 liter starka vän i jäsröret med gott samvete på sistone. Praktiken har effektivt slukat all tid, vilket gjort att Novum 7-dagars otåligt fått stå och vänta på en efterlängtad buteljering.

Så i dag gjorde jag slag i saken. Nu är det emellertid inte fråga om någon snabb process, eftersom 24 flaskor ska genomgå etikettborttagning, sterilisering och därefter avsköljning med nästintill preussisk precision. Om jag hittills utmålat hembryggeri som en trivial, oproblematisk och relativt arbetsbefriad sysselsättning är det härmed dags att höja ett varningens finger. Ett finger mycket större än andra fingrar, som slentrianmässigt brukar höjas i tid och otid. Ett finger som helt enkelt talar om att flaskrengöring är ett helvete.


Detta steg i processen är alltså irriterande utdraget och infaller alltid lika olägligt. Det är som om det skulle ta fyra timmar att rulla på kondomen. Då får man fan ha tålamod om det ska bli något.

Läsarsatsen – er nappflaska i den procentuella bloggosfären

Jag tackar ödmjukast för alla fantastiska förslag på jäsbara företeelser. Det som ni kom fram till under den senaste brainstormingen var:

- Chili
- Älggräs
- Smakessens för kolsyrade drycker
- Koda
- Ananas
- Banan
- Tårta

I ett äldre inlägg upptäckte jag också att någon föreslagit ICA:s sweet chilisås, vilket torde vara möjligt att jäsa tack vare avsaknaden av konserveringsmedel. Det bäddar alltså för ett mer exotiskt och festligare sätt att dinera grillad kyckling på. Övriga förslag på ingredienser var snus, torrkött, hjortron, älgfekalier och choklad. Jag måste säga att jag är sugen på att kasta ner allt i en hink och vänta med spända och öppna sinnen, men även jag har tyvärr vissa begränsningar.

Av alla förslag måste jag säga att tårta blev en favorit. Tänk att servera en 14 procentig och likörliknande sörja till efterrätten, med smak av tårta. Vilken succé! Bara tanken av att jäsa en tårta är svindlande och för mig irriterat eggande.

Så vad kommer då läsarsatsen att bestå av? Det är ju inte riktigt säsong för vare sig älggräs eller koda, vilket tyvärr begränsar oss litegrann. Efter otaliga konferenser med mig själv, kom jag fram till följande:

- Istället för koda används ”tjärtabletter”. Jag hoppas att Terva Leijonas ökända pastiller inte innehåller konserveringsmedel och gör i så fall ett avkok på chili och tjärpastiller.
- Juice av ananas (och möjligtvis banan).
- Kanske några droppar essens (vilken smak?) om de inte innehåller konserveringsmedel.

Kom ihåg att detta är er skapelse, er tröst i en slaskrik vårvardag, er utvecklingsbara gunstling som ska ståta i en välprydd butelj närmare sommaren. Så vad tror ni?

Fyll mig med (o)möjliga ingredienser

Att vara jäsningsfri i sex dagar börjar framkalla vissa olustighetskänslor i mig. Det taktfasta ploppandet i jäsröret förmedlar, som tidigare sagts, en gemytlig och levande känsla i hela lägenheten. Jag låter det vara osagt om detta är argumentet till att många låter livsmedel mögla i kylskåpet och odlar svamp mellan tårna, men levande skapelser som exempelvis en jäsande vinsats skänker definitivt ett visst lugn och en konstant känsla av sällskap. Därför kommer jag snart dra i gång tre satser: blåbär/lime, hallon/persika och slutligen en mer experimentell variant. Den sistnämna kommer att bo i en 1,5 liters pet-flaska och bestå av… ja vadå?

Jag vädjar nu till alla Jäst i ditt liv-fanatiker att lösgöra sig från alla konventionella normer i alkoholdryckesdjungeln. Det hela är mycket enkelt. Ni skriver förslag på ingredienser i kommentatorsfältet. Kravet är att ni själva kan tänka er att äta ingrediensen fristående och att den inte innehåller konserveringsmedel. (Alltså, allt från purjolök till kanel.) Det här blir ert lilla barn, er sällskapshund, som ni däremot slipper gå ut med – för det gör jag.

Anton och chokladfabriken – drömmen som drömdes bort

Med endast en vinsats i gång, har det börjat klia i mina bryggerifingrar. Jag har länge funderat på att provjäsa en liten sats (1,2 liter) chokladvin. Att jäsa mjölkprodukter är förmodligen inget att rekommendera, annars skulle jag redan anammat idén om alko-yoghurt med tillhörande flingor. Därför riktades mina blickar istället mot vattenbaserade alternativ, och jag upptäckte att Oboys variant inte innehöll några jästfientliga konserveringsmedel. Fullt jäsbart alltså!

Förväntansfull surfade jag in på bryggarforum, men möttes av ett rejält bakslag. För att jäsa ut de hemska och bittra oljorna från kakaon måste tydligen brygden stå i ett helt år och dessutom lagras i ytterligare ett. Visserligen är tålamodet en av mina bäst utvecklade egenskaper, men två år för en liter låtsaslikör är alltför magstarkt även för mig. Men motgångarna kommer att mötas med en eskalerande jäsningsoffensiv. Snart är det jag som sätter i gång två satser sprungna ur Kiviks välsorterade lättdryckssortiment. Blåbär/lime och hallon/persika! Ni är välkomna att sprida en jästluktande odör i mina 62 kvadrat!

I en hembryggares förråd

106 till antalet.

Okunnighetens slöja

När mitt hembryggeri kommer på tal händer det alltför ofta att folk kategoriserar mig som någon dussinaktig hembrännare. ”Anton han bränner ju själv…”, säger de och jag försöker på något hövligt och naturligt sätt tillrättavisa dem. Vet inte varför, men på något vis blir jag förnärmad och sårad. Jag vill ju inte verka löjeväckande högfärdig och framställa mig som någon borgerlig vinexpert med tillhörande scarf, men det finns faktiskt en viss stolthet i att jäsa sitt eget vin. (Ni som smakat på mina senaste alster kan dock med all rätt ifrågasätta denna rakryggade attityd.) Precis som det är mer nobelt att tillaga pizza hemmavid än att äta ute, är köpesvin en lika bekvämlighetsanpassad företeelse. Sedan slår det mig att pizza bakas bäst av håriga turkar i någon osig och skitig pizzeria, och inte hemma vid diskbänken. Och så föll det resonemanget.

Förberedelser inför morgondagen

Idag har jag gjort ett hål.

Fyll mig med jäsbara förslag

Min ambition är att alltid ligga i fronten för jäsbara alternativ. Jag vill tillhöra hembryggarnas avantgarde, och bana väg för framtidens alkoholhaltiga skapelser. Imorgon planerar jag att påbörja mitt ingefärsvin, som enligt ryktet passar bra att dricka uppvärmd i det stundande vintermörkret. Trots allt känns ingefärsvin ganska så ”mainstream”. Jag vill jäsa det ojäsbara. Så varsågoda. Fyll mig med jäsbara förslag. Regeln är enkel; inget konserveringsmedel.

Tyvärr känner jag mig redan underlägsen koreanerna. Efter lite envist googlande gjorde jag denna häpnadsväckande upptäckt:

Citat från http://www.seoulsearching.com/Oct3.html : ”Wine made out of dog body parts.”

Vad ska jag kontra med?